Jag glömde bort mitt varför.


Här har det varit tyst ett bra tag, jag har varit trött trött på allt med coronan och pandemin och samtidigt så glömde jag bort mig själv och mitt varför. Mitt varför för vem jag gjort allt jag kämpat för det var precis som att jag stängde av glömde bort stanna upp och andas, istället körde jag på utan att lyssna inåt och på kroppens signaler hela tiden hade jag det i bakhuvet men det var precis som att det där stängde jag av ville inte lyssna utan trodde väl att jag är stark nog att klara allt och köra på. 

Men där lärde jag mig återigen hur viktigt det är att jag stannar upp lyssnar inåt och gör det som funkar bäst för mig, jag känner mig som ett monster inombords som inte riktigt känner igen sig själv. När jag sedan börjar landa plocka fram allt det där som funkar för mig plockar fram mitt varför och det där jag lovat mig själv att ingenting är viktigare än det jobbet och den resan jag gör med mig själv och ibland som nu ett tag har jag fått kämpa extra och jag ser ju att jag håller mitt löfte och hittar tillbaka till mig själv igen. 

Nu är våren och sommaren snart här vilket jag längtar till med sol värme och mina balkongkvällar såklart 😊