I söndags slog panikångesten till för första gången på flera år fick jag en rejäl ångestattack. Mitt i natten vaknade jag av ett hårt tryck runt halsen fattade inte riktigt vad som hände först. Jag är inte förvånad alls egentligen den har legat på lur länge ochbi samband med att min pmds vecka nådde sin topp slog den till den där ångesten.
Så jag plockade fram balkongtricket satte mig ute på balkongen med lugn musik efter en stund var den över.
Det har varit mycket det senaste året pandemin som påverkat mig, att jag jobbat med ett projekt jag brinner för mer eller mindre ensam har satt sina spår det med. I vintras släppte jag taget helt med min mentor vän den personen som varit med en bit på min ett otroligt stöd men resan fortsätter själv och visar mig själv dagligen att det jag fixar det.
Ibland får jag påminna mig om att ta babysteps och påminna mig om att jag bara är människa.
Än har jag inte gett upp om jobb det är några veckor kvar jag gör så gott jag kan det sista med att få in mitt hälsoprojekt i något mer varaktig. Jag längtar otroligt mycket efter ett fast jobb så jag får la da få känna att här ska jag jobba men också få tillhöra en arbetsplats med allt vad det innebär.
Men tills dess babysteps.
0 kommentar(er)
