Men nu har det varit två trötta sega dagar med rejäla känslourladdningar. Jag har som sagt haft en intensiv tuff vinter och vår och igår så blev jag påmind om att det är dags att jag plockar tillbaka och fram min glöd och mitt varför.
Jag bröt fullständigt ihop efter att ha fått höra det där kanske för att jag insåg att det är precis det jag tappat bort hela den här vintern och våren kanske ända sedan I höstas. Jag har famlat runt länge och försökt hitta tillbaka till mitt varför min glöd min drivkraft.
Bitvis har jag hittat tillbaka bitvis har jag tappat det att jag står upp och inte och inte fullständigt tappat bort mig själv ja såhär i backspegeln så är det ett under.
På något sätt så landar jag med fötterna på marken och kanske beskriver det bara vilken inre styrka och vilja jag har som inte ger upp.
Det har varit ett annorlunda år ensamt år men kanske inte så mycket på grund av pandemin utan kanske mer för att jag mer eller mindre ensam har försökt få ihop ett hälsoprojekt som nu går mot sitt slut.
Vad som händer med det och vad jag gör efter juni det vet jag inte men på något sätt så är det skönt att det går mot sitt slut för jag har ägnat mig mer än de 50% jag arbetar åt det där projektet jag brinner för men jag är inte någon ensam spelare och saknar att få tillhöra en arbetsplats och ha en fast trygg anställning.
Hur som helst så har jag lärt mig ännu mer om mig själv växt ännu mer som person och vet vad jag vill arbeta med och vilket område jag vill utvecklas och lära mig mer om.
Men nu sakta efter dessa två dagar med känslourladdningar så börjar jag sakta leta och hitta tillbaka till min glöd mitt varför plocka fram fightern i mig och efter påfyllning av medicinförrådet i form av fjärde passet i min friskisutmaning så satte jag mig på balkongen och började fundera över vad jag vill göra hur jag vill ha det.
Nu ska jag bara bena ut alla idéer och tankar som kommer det är allt från jobba plugga vidare till att ta tag i den r drömmen jag haft i flera år om att skriva boken "vi hör vad du säger men du har fel" kanske ska jag våga ta tag i mina föreläsningsdrömmar igen fortsätta dela med mig om att det omöjliga faktiskt är möjligt.
Men framförallt fortsätta min resa framåt vara Carro med allt vad det innebär allt från känslig glad skämtsam till att rusa på tänka till efter istället för att tänka först det har ju trots allt gått bra hitintills och ändra på det som är jag som person går inte då är ju jsg inte jag. Ibland tappar jag bort mig själv går vilse men jag glömmer inte bort mig själv och hittar allt som oftast tillbaka till mitt varför och för vem jag gör det jag gör ☀️🙂
0 kommentar(er)
