Natten till söndagen sov jag inte många timmar så mun söndag spenderade jag liggandes i sängen med gardinerna för fönstret jag var så trött. Tankarna känslorna fick fritt spelrum och jag förmådde mig inte att gå ut för att ta lite luft. Men jag tror att jag behövde den långa kalla våren har varit intensiv mycket runt jobb och jag påverkades också mycket av coronaensamheten som kom med pandemin.
Men är jag som ju har stängt dörren till min psykiska ohälsa som jag levde med i så många år en sämre människa eller är det inte okej för mig att ha dagar då jag bara ligger i sängen trots att det är sommar utanför?.
Nej jag är bara männsklig alla har vi våra dagar eller stunder när vi knappt orkar med oss själva ibland tror jag vi dömer oss för hårt ställer för hårda krav på oss själva istället borde vi klappa oss själva på axeln och vara lite extra tålmodiga och snälla mot oss själva.
Nu har det gått några dagar arbetsveckan är igång samtidigt som jag börjat räkna ner till semestern som börjar om en vecka och fortfarande så sitter tröttheten i men kanske räknar både kropp och knopp ner till semestern nu.
I dag fick jag upp ett minne på Facebook att det är två år sedan jag körde i gång med denna blogg Carro resan. Tanken när jag började var att dela med mig av min vardag min resa inspirerar andra att kunde jag börja ta tag i mina drömmar mitt liv så kan andra göra det de drömmer om i livet.
Jag tänker att jag kör på delar med mig av min vardag mitt liv mina tankar ibland med lite längre mellanrum ibland lite oftare. Vet inte är nog ingen stor skara som kikar in här men för er som kikar in så ja ta mig för den jag är. Så till er vilka ni nu är som hår in och kikar så hoppas jag ni tycker om det iallafall lite grann 🙂
0 kommentar(er)
