
Förra året när vi också levde med en pandemi så fick jag använda mig mycket av det jobbet vi gjorde men jag kunde också se hur viktigt det var att ha gjort just precis det vi jobbade med för att det tillslut skulle bli så bra som det blivit. Det blev som en slags messengerterapi där jag hade någon som fanns där läste min tankar funderingar hjälpte mig gav mig råd när jag behövde det men lät mig också vara och se mig jobba med mig själv. Det var en enorm trygghet där och då när livet var som skörast att ha någon som fanns där även om jag inte alltid behövde svar på alla mina funderingar.
Nu de sista två åren har vi inte haft riktigt samma kontakt utan vi släppte för att det var dags även om jag tyckte det var tufft i början men kanske var det då det verkliga jobbet för min del började när jag skulle stå på egna ben visst har det varit tufft men så mycket som jag har växt och stärkts utav det. Därför betydde det extra mycket att min kloka mentor förebild och vän ville vara med i den här artikelnsom nu var i tidningen i söndags.
Dagen vi skulle ta de där fotona och träffa reportern bjöd jag på lunch och vi kunde i lugn och ro prata om det jobbet vi hade gjort dels vad han gjorde men också vad jag gjorde och lärde mig på vägen att för första gången när båda fått vila fått distans till det tror jag var bra jag har börjat se det vi gjorde med nya ögon och förstå vilket jobb han lade ner på detta för att han ville hjälpa mig att även få höra att det fortfarande finns någon där om det skulle behövas någon gång då och då känns fint.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om just det jobbet vi gjorde, men jag kan bara delge ur min synvinkel hur viktigt det var för att jag skulle hitta min grundtrygghet och min balans. Men vem vet någon gång kanske vi tillsammans kan dela med oss av bådas arbete.

Men det jobbet gjorde att jag landade i mig själv vara stolt över mig själv men också över min skörhet känslighet som jag har haft sedan jag var liten men nu lärt mig att förstå och tycka om.
Min tanke med artikeln om hur jag kunde stänga dörren till psykiatrin psykiatriboende lämna allt det där bakom för ett liv igen var ju just det att inspirera visa andra att det går bara man vågar och är beredd att göra jobbet som krävs.