Jag är på en plats i livet nu som jag under flera år drömde om att få vara på.
En extra lång ledighet kanske var vad jag behövde få stanna upp reflektera över den jag är idag.
Jag gav aldrig upp men det var nära många gånger när jag själv var nära att ge upp när jag stod där helt vilsen och rädd så fanns det andra där som hjälpte mig såg till att jag höll mig kvar. Jag kan fortfarande då och då fundera över vad det var de såg hos mig när jag själv varken visste ut eller in.
Oavsett vad de såg så har jag kommit till en plats i livet där jag njuter tycker om mig själv är stolt över den jag är med allt vad det innebär.
Jag kommer aldrig ångra att jag vågade be om hjälp och att jag sedan vågade göra jobbet som krävdes för att landa där jag är idag nu är de där jobbiga åren över och jag njuter av livet över att vara Carro över att det omöjliga blev möjligt. Ett jobb är inte allt men fasen vad jag ser framemot att få börja mitt nya jobb som aktiveringspedagog efter årskiftet.
0 kommentar(er)
