Kanske efter en vecka där min Hsp (sensitiva högkänslighet) har fått blomma fritt så var en runda med dopp precis vad jag behövde.

En lufslöparrunda i skön takt där jag bara fick rensa veckans tankar och funderingar som snurrat runt.

Livet är inte enkelt jag är en tänkare funderare och känslomänniska har alltid varit kommer alltid vara. Skillnaden nu mot innan är att jag stänger inte av den ser den inte som något fel utan ser den som en fin sida även de stunder då den känsliga sidan gör lite ont gör att jag behöver mina kvällar på balkongen.
Men idag var en runda med dopp och en fin kväll med ett glas rött i kvällssolen precis vad jag behövde för att känna tacksamhet mot mig själv för de som finns där som tror på mig när det behövs.
Men också en otrolig tacksamhet för de som fanns där precis när jag som bäst behövde det för de som hjälpte mig tillbaka de som gick där vid sidan när de vägledde mig i jobbet jag gjorde med mig själv för mig själv.
Utan de så hade de aldrig gått och inte utan att de såg att jag hade viljan när jag själv inte riktigt såg eller orkade.
