Vet inte om det tittat in några som undrar vem det är som har den här bloggen och varför jag bloggar om mitt liv, så jag tänker ge er en liten presentation om vem Carro är bakom bloggen Carroresan.

I den här bloggen får ni följa mig Carolina eller Carro en levnadsglad 42 årig kvinna som äntligen har hittat hem med mig själv. Ni kommer få följa min vardag hur jag lever mitt liv idag med en psykisk hälsa istället för ett liv med en psykisk ohälsa.

För några år sedan så bestämde jag mig för att börja ta mig tillbaka till det där livet jag aldrig riktigt släppte taget om. Idag lever jag ett helt annat liv än det jag levde i över tolv år då jag julen 2004 drabbades av psykisk ohälsa och hamnade i psykiatrin. Under många år sågs jag inom psykiatrin som en svårt sjuk patient som nog kanske aldrig skulle bli frisk igen. Men nu sitter jag här mot alla odds och lever det där livet jag under många år drömde om att komma tillbaka till.  Jag har lämnat ett liv som svårt psykisk sjuk bakom mig jag blev våren 2005 diagnostiserad som Bipolär typ tre och blev tungt medicinerad med en mängd olika mediciner i olika kombinationer. Dessa gav mig bara biverkningar istället för att hjälpa mot mitt mående det slutade med att jag på tio år gick upp över femtio kilo i vikt. Det gick också så långt att jag mer eller mindre bodde inom slutenvården i långa och många perioder, jag blev så sjuk att jag inte kunde gå tillbaka till arbetslivet utan vid 30 års ålder blev jag sjukpensionär och kände att livet var kört.  När det sedan inte längre var hållbart att mer eller mindre bo på psyk så fick jag lagom tills jag fyllde 35 år flytta till psykiatriskt gruppboende där jag bodde sammanlagt fyra år på två olika ställen.

Idag lever jag ett helt annat liv har lämnat de där åren bakom mig, jag bor sedan fyra år tillbaka i eget boende har ingen kontakt med vare sig psykiatrin eller de insatser jag hade från kommunen, jag är helt medicinfri och har istället för alla mediciner som ändå inte hjälpte hittat mitt välmående i en bra balans av kost motion och att jag jobbar med mig själv på insidan. På detta sätt kunde jag inte bara lämna psykiatrin bakom mig jag kunde också på egenhand bli av med all den övervikt jag samlade på mig under åren som sjuk. Idag är jag också tillbaka till arbetslivet igen efter tio år som sjukpensionär, sedan oktober 2018 har jag min sjukersättning på vilande och har jobbat halvtid i ett rekryteringsprojekt. I det projektet var jag anställd utifrån min egen erfarenhet av psykisk ohälsa, för att stötta andra att komma in i arbetslivet igen. Nu är det projektet slut och jag har fått nytt jobb i minst ett år till där jag ska få vara med och starta upp ett hälsofrämjande pilotprojekt för unga vuxna med psykisk ohälsa detta ska bli riktigt spännande då jag själv vet hur viktig fysisk aktivitet är för den psykiska hälsan och hur mycket det kan göra för att leva ett gott liv.

Det var ingen lätt resa men när jag till slut träffade personer som tänkte på ett annat sätt sket i diagnoserna och såg personen bakom så kunde jag sakta men säkert komma tillbaka och äntligen börja leva det livet jag aldrig riktigt släppte taget om när jag blev sjuk julen 2004.